Stad och "på landet"

Sitter just nu med en americano och en kardemummabulle framför regnigt stort fönster på fik i vår närmsta lilla stad - Hudiksvall. Min tonårsdotter Zoë var lite deppig i morse , då är det snabbaste tricket att hoppa in i bilen, åka med kompis till lite shopping och fika. Det fungerar förvånansvärt bra.

bland saknar jag storstäder…. förr oftare nu lite mer sällan. Sakanr både de i andra länder jag ibland besöker, men framför allt Stockholm där jag har bott. Saknar individualismen i gemenskapen av andra inflyttade till storstad, med ambitioner, drömmar, kunskap, ett driv vidare. Det speglar sig i öppna blickar, utrycksfulla klädstilar, tolerans, pigghet i stegen och en vilja att synas som gör att energin bli högre. Ibland saknar jag utbudet av saker som inte bara är nödvändigt utan även det som är lyxigt - lite coolare cafer, lite mer nischade butiker, fräscha studios.

Men jag saknar inte Stockholms ängsligheten att vara så medvetet rätt - med vad man har på sig, vad man äter, vad man tränar och vad man tänker. Det känns lite tröttsamt.

Jag saknar heller inte rastlösheten i att bo i en liten lägenhet, eller trängseln i kommunal trafik.

Faktum är att jag på sista åren tycker att vår kombination är perfekt - bo med vardag i Järvsö, där vi har hus med trädgård, hästar i stall 5 min bort, skidåkning och cykling 5 min från huset och överhuvud taget en enkel och billig livsstil, och ganska ofta åker ner till Stockholm för jobb eller i vanliga fall, även regelbundet då och då till Palma.

Oavsett så försöker jag att hålla mig ifrån fleece tröjor, mysbyxor och Foppa tofflor fast jag bor ”på landet”. Man får hålla stilen helt enkelt, även om ingen ser en, och fortsätta hålla sig hyfsat driven och skärpt och delta och bidra till världen - även utanför den lilla man bor i.


Xc


0 visningar